De jag kallar svartåkare är hänsynslösa personer som under täckmantel av privat övningskörning pumpar framför allt unga människor på pengar.

Vad ännu värre är – dålig utbildning ger dåliga bilförare.

Förarprovet, det som förr kallades uppkörning, är dessvärre ett grovmaskigt nät som inte kan fånga upp alla de risker som uppstår i trafiken. Ute i verkligheten hjälper bara utbildning och god träning.

Det lagstiftarna misslyckats med har trafikskolorna tack och lov fixat själva. Lagen som reglerar körutbildningen är i praktiken värdelös, i bästa fall tandlös, åtminstone när det gäller att stoppa svartåkare.

Ett exempel: En privatperson kan under samma månad (eller månader) ha upp till femton elever, utan att det betraktas som yrkesmässig verksamhet. Lagligt – trots sådana småsaker som att ”läraren” saknar utbildning och licens.

Lagen föreskriver enbart att handledaren ska gå en tre timmars grundkurs innehållande regler och en del tips runt upplägget av körutbildningen. Kruxet är bara att kontrollen av efterlevnaden är obefintlig. Kanske inte så allvarligt om elev och handledare känner varandra, men tyvärr, inte heller bekantskap är något krav.

Att svartåkarna fortfarande har utrymme för sitt lönande fusk retar mig. Desto gladare blev jag efter en stunds samtal med trafikläraren och chefen för Fjärdhundra Trafikskola i Enköping, Hanin Laybi.

Det jag fick veta tyder på att trafikskolorna har slutat hävda eget monopol (som aldrig existerat i verkligheten) utan tvärtom valt linjen att rekommendera åtskilligt mycket mer privat övningskörning som ett komplement till lektioner i trafikskolan.  

Körkortet kan på så sätt bli flera tusenlappar billigare och vips! försvinner incitamentet att köpa tid hos en okänd person – bokstavligen talat på gatan.

– Vi inbjuder helt enkelt den blivande handledaren, ofta mor, far eller en äldre kompis, till baksätet under den första lektionen. Handledaren får tips och råd om hur hen ska jobba vidare med eleven till nästa gång vi träffas – kanske halvvägs mot uppkörningen.

Hanin Laybi berättar att det här är en metod som hon gärna lyfter fram trots att den – per elev räknat – minskar inkomsten för hennes trafikskola:

– Kombinationen lärarledda körlektioner och många privata mil däremellan är ändå helt perfekt.

Innan mötet med förarprövaren – uppkörningen – rekommenderar Hanin att trafikläraren träffar elev och handledare för en sista finslipning:

– Med det här upplägget kan det räcka med fyra eller fem lektioner i trafikskolan till skillnad mot annars normala 20-30. Självklart färre betalda timmar för oss per elev, men fler kommer till trafikskolan vilket i sin tur innebär att vi ändå har fullt upp.

Den enda som förlorar på affären är alltså svartåkaren. Kan det vara bättre än så?