Sportlovsveckan vandrar över Sverige och infaller lite olika beroende på vilken del av landet man bor i. Under vecka 9 är det vår tur.
Just nu avlöser regionerna varandra med att ge nya rekommendationer kring sportlovsresande, munskydd och avstånd i liftköer. Det här får mig att undra, är den heliga sportlovsresan så helig så att hela samhället måste knäböja för alla de som reser till fjällen?
Solidariskt vore att säga: Nej, inte i år, nu stannar vi hemma, ungarna kan leka i skogen bakom huset eller i parken intill lägenheten.
Men vem är jag att avgöra vikten av skidåkning? Jag har aldrig åkt utför och endast en gång på längden, då på Drottningholm.
Även om samhället blir mer och mer en plats som kretsar kring jaget före laget, så framstår sportlovsresandet som världsfrånvänt. I varje fall under rådande situation.
Det säger såklart sig självt att en rolig resa till fjällen eller en europeisk huvudstad kommer allt närmare ju mer vi håller oss hemma. Men i takt med att heliga sportlovsresor uppenbarligen måste genomföras så tar den här kollektiva plågan bara längre och längre tid.
För i ärlighetens namn, hur roligt är det att bege sig ut på resa under rådande situation? Innan behövde vi ”bara” ha dåligt samvete över klimatet, men nu även över corona.
Tyvärr finns det ännu inget reseföretag som erbjuder samvetskompenserande lösningar som är verksamma mot coronaviruset.