Företaget, som inte vill svara på Mitt i:s frågor via telefon ... Lokalpolitikern, som svarar på Mitt i:s frågor via mejl ...
Det här är exempel på meningar som jag och mina kollegor tyvärr tvingas skriva allt oftare.
Det är politiker, företrädare för kommunala bolag och andra personer med någon form av makt som när vi på tidningen har kritiska frågor, inte vill svara via telefon, utan via mejl. Varför det är ett problem?
Jo, för att det inte ger samma möjlighet till de otroligt viktiga följdfrågorna. För att svar ofta blir mer raka och förståeliga i telefon och inte byråkratiskt tillrättalagda på byråkratisvenska i mejlform.
Ofta hänvisas det till tidsbrist. Som att det skulle gå snabbare att svara via mejl, som antagligen ska stötas och blötas flera personer emellan för att på ett så effektivt vis som möjligt kunna ge torra icke-svar på våra frågor.
När det är politikern/det kommunala bolaget som kontaktar oss på tidningen, är det en annan femma. Då finns det oceaner av tid. När det till exempel ska invigas en simhall eller göras en ny trygghetssatsning, då ringer pressekreterare och vill se reporter och fotograf på plats – och helst ska varenda kotte som engagerat sig i projektet få ett pratminus i artikeln.
Journalistik är inget beställningsjobb. Det är inte heller en kanal man kan använda sig av när det passar en själv, men dra ett mejlsvar till när det verkar kunna bli lite jobbigt.
Så, kära makthavare: Vi journalister är inte här för att gulla med er när ni klipper band på invigningar. Utan för att bevaka frågor som är viktiga för våra läsare. Så nästa gång vi ringer med potentiellt obekväma frågor, se till att lyfta luren. Det ligger faktiskt i allas intresse.