Ett glädjande besked från Trafikverket.
Trafiken kommer i-n-t-e att korkas igen på E 18 mellan Ekolsundviken och Enköping lagom till midsommar.
Den smällen kommer redan nu på måndag den 24 maj med start 06.00 och tre veckor framåt (nr 21, 22 och 23).
Vi talar om ett nödvändigt ont: Asfaltering. Som vi svär över både när jobbet görs och när det inte görs.
Andra riktningen, det vill säga Enköping – Ekolsund avverkades i fjol. Då precis som nu i båda körfälten.
Genom Enköping, åtminstone en bit före och efter trafikplats 142, Salatullen, kan det bli extra roligt (märk ironin): Där ska beläggningsarbeten göras i både östlig och västlig riktning. Alltså alla fyra körfälten.
För att inte stoppa upp morgon- och eftermiddagstrafiken har Trafikverket just här valt att lätta på pengapungen. Ett par kilometer runt Salatullen på E18, och en bit in på väg 558 mot Torstuna, ska asfalteringen göras nattetid.
Nästan dubbelt så dyrt, men å andra sidan går jobbet snabbare med mindre störningar i form av oss bilister.
Tunga trafiken på E18 sätter dessutom rekord. Överträffas bara av E4:an söder Stockholm. I snitt en långtradare var 20:e sekund. Mer än 4000 per dygn sammanlagt för båda riktningarna.
Om vi fördelar trafiken mellan båda riktningarna innebär det att 180 långtradare – eller trailers – varje timma ska trixa sig fram mellan de gigantiska asfalteringsmaskinerna på sträckan Ekolsund till Enöglaavfarten (väg 55 – mot Strängnäs på andra sidan Enköping).
Den gångna veckan har beläggningsarbetet avslutats på E18 från Västerås mot Enköping.
Det svenska motorvägsnätet mår inte bra efter årtionden av försummat underhåll. Tilläggsanslag gör att det just nu finns hyfsat gott om pengar – så kära Trafikverket med vänner entreprenörer:
Kör så det ryker!
Och nu över till något helt annat: Det årliga besöket hos Bilprovningen.
På behörigt avstånd kunde jag inte undgå att höra en bilägares förvåning när hen på jakt efter varningstriangeln upptäckte att den typ fem år gamla bilen saknade reservhjul.
Vad än fördjupningen under skuffen innehöll, så inte var det ett däck på fälg.
Alldeles nyligen inbjöds jag till en demonstration av den s k punkaslangen, som jag på den här sidan kallat aprilskämt.
Slangen, med vars hjälp du i brist på reservhjul utjämnar trycket (lånar luft) från ett friskt däck till ett nästan tomt, fungerar trots allt om det ”bara” är fråga om lågt ringtryck. Mer pys än punka, alltså.
Ingen överraskning. Om däcket inte har ett hål, eller enbart ett mycket litet sådant, gör punkaslangen nytta. Ännu bättre om du hittar en snyggt förpackad minikompressor där reservhjulet borde ha legat.
Mitt säkraste tips är ändå att köpa en punkteringssprej på macken. Den burken tar dig till gummiverkstaden också med normal punka (om det finns en så’n).
Risken för en besvikelse är däremot överhängande om du enbart förlitar dig på punkasslangen och blir stående med ett platt däck efter vägkanten.
Förresten, inför sommarresan är det kanske dags att kolla vad du redan har i skuffen?