Foto: Privat

KRÖNIKA: På Instagram är allas liv perfekt

Sociala medier kan fungera som en plattform för att träffa likasinnade och skapa kontakter. Men det finns en risk att den ständiga närvaron gör mer skada än nytta, skriver Skärholmsbon Esra Al-Haddad.

  • Publicerad 14:48, 30 sep 2019

Det här är en krönika på Mitti. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Du tar upp din smartphone och scrollar i dina sociala kanaler. Trots att du gjorde precis samma sak för mindre än tio minuter sedan. Men allt är detsamma. Du möts av bilder av lyxiga bruncher, vacker inredning, härliga familjeporträtt. Flödet domineras av lyx och glamour. 

Sociala medier har tagit oss med storm. Aldrig förr har vi varit så uppkopplade som vi är i dag. Alternativen internet erbjuder blir bara fler. Med det följer också en baksida. 

I många fall glorifieras livet som det framställs i sociala medier. Vi får en skev bild av verkligheten. Vi hamnar i en oas av perfektion. Där både kropp, utseende, karriär och framgång gestaltas i denna perfektionism. Det blir det normala och allt annat blir avvikande. 

När idealen blir ouppnåeliga kan det leda till att vår självkänsla äventyras. 

Dessutom gör tiden som vi spenderar framför sociala medier att vi går miste om annat värdefullt, som tid med familj och vänner. Det jag tror vi behöver är genuina sociala relationer i verkligheten – och inte genom en skärm. 

Samtidigt är jag medveten om fördelarna med diverse sociala kanaler. Att det för många blir en fristad där åsikter kan utryckas och där man känner sig sedd. Att till exempel en Facebookgrupp blir en slags trygghet och plats för att ventilera. En plattform för att träffa likasinnade och skapa sig kontakter. 

Gemenskapen. Tryggheten. Identitetsskapandet. Det är viktiga byggstenar i våra liv.

Men den outtröttliga jakten på antal likes och framgång som växer sig allt större tror jag bidrar till mer skada än vad den gör nytta.

Kanske borde vi släppa taget om att hela tiden försöka vara bäst på allt. Att boosta vårt självförtroende med att vi är inte det vi presterar. Vi duger helt enkelt som vi är. Oavsett hur lyxigt, vackert och framgångsrikt saker runt oss framställs. 

För mig har det inneburit att försöka skala av det som tar ifrån mig energi. Att bara ta del av det jag blir inspirerad av. Utan krav på hur saker och ting borde vara, eller hur livet ska levas. 

I vår ständigt uppkopplade tillvaro blir det nästan svårt att helt släppa taget om de sociala medierna. För vem vill gå miste om uppdateringar från vänner och bekanta? Vill vi avskärma oss från resten av världen? 

Men frågan återstår; blir vi lyckliga(re) av det? 

Det finns nog inget entydigt svar. Men att definiera och prioritera det som får oss att må bra kan vara en del av lösningen.