Snart börjar eländet. Och det ska vi vara tacksamma för.

Egentligen borde det vara mycket fler avstängningar, omledningar, uppgrävningar, asfalteringar. Mitt i alltsammans; ett och annat vajerräcke som räddat liv och borde ha varit lagat mycket tidigare.

Garanterat kommer du att sitta i en kö också i sommar på grund av vägarbeten. Helt säkert mellan Bålsta och Enköping, där motorvägen ska asfalteras i riktning från Ekolsundsbron fram till länsgränsen väster om Enköping.

Risken är att midsommartrafiken kommer att drabbas. Exakt när asfaltsjobben ska sätta igång och hur länge de ska pågå, vet inte Trafikverket än. Bara att arbetet kommer att ta cirka en månad.

– Självklart försöker vi undvika midsommar, säger en trafikplanerare. Men vi vet också att det blir svårt när det gäller ett så stort jobb som på E18.

Sommarens arbeten är en direkt fortsättning på fjolårets när ny asfalt lades i andra riktningen; Enköping mot Bålsta fram till Ekolsundsbron.

Asfaltsbeläggningen slits hårt på en motorväg. E4:an söder Stockholm har hårdaste trycket. E18 från Västerås över Enköping och Bålsta kommer inte långt efter.

E4:an, framför allt sträckan Stockholm-Södertälje, måste få ny beläggning vart tredje, möjligen fjärde år. E18, inklusive sträckan förbi Bålsta och Enköping, ungefär vart sjätte eller sjunde.

– Borde göras oftare än så, säger trafikplaneraren. Entreprenörer finns, asfalt finns, det är helt enkelt pengar som saknas. Vi bygger upp en skuld i skador år efter år, lappar och lagar, när det skulle behövas betydligt större insatser än så.

På sikt är det trycket från de tunga fordonen som är ett problem för vägkroppen. Bärlagren tar extra stryk om inte skador i ytbeläggningen lagas. Och det måste ske omedelbart. När de bärande lagren väl måste repareras är det lika dyrt som att bygga en helt ny väg.

– De inledande skadorna kommer till stor del från dubbdäcken, säger en annan kontakt på Trafikverket. Frågan är hur länge dubbarna kan vara tillåtna på våra breddgrader med de allt mildare vintrarna.

En klocka ringer. Vad har jag hört det här? Jo, i en intervju med en företrädare för dåvarande Vägverket på bortre sidan av milleniumskiftet. Intet nytt under solen!

Jag börjar leta på nätet, ringer runt, får många hummanden. Ingen som vill berätta om en framtid med ett totalt dubbförbud också på riks- och länsvägar, det som redan börjat i de stora städernas inre delar – som i Uppsala.

Efter någon timma ser jag en klarare bild. Var så säker – det glunkas i maktens korridorer. ”Bara” att ingen vet hur ett sådant beslut ska utformas eller fungera i praktiken.

I ett bälte norr om Gävle behövs dubbdäcken nästan halva året och jag själv, som helst kör dubbfritt, tänker två gånger innan jag fortsätter med friktionsdäck på 70:an efter Dalahästen vid Avesta.

Visst, dubbar sliter på underlaget, tung trafik sliter, allt fler bilar (tack för dem under pandemin!) sliter.

Kanske är lösningen så enkel som att en större del av skatten på drivmedel, vägavgifter och fordonskatter borde gå till vägunderhåll?