Tre brandmän från Räddningstjänsten i Enköping-Håbo ser in i kameran. Utrustade som alltid vid en bilbrand. Skyddade både mot hetta och farliga gaser.

Om Räddningstjänsten och insatserna vid alltför många trafikolyckor handlade några av krönikorna under 2021. En av dom hade rubriken ”Brinnande hett runt elbilarna” (9 oktober).

Riskerna finns verkligen inte enbart i elbilarnas litiumjon-batterier. Även plasten i ett brinnande modernt fordon avger giftiga gaser. I den miljön ska brandmännen snabbt få ut fastklämda människor.

Krönikan ”Med full fart mot olyckan” (19 juni) berättade om hur Räddningstjänstens arbete ute i trafiken blivit alltmer riskabelt. En del bilister struntar i att lätta på gasen och styr undan minimalt – såvida inte vägen är avstängd.

Och då blir stressade bilförare förbann-ade. Kanske risk att komma för sent till padelhallen? Eller frisören.

En brandman i Bålsta berättade under rubriken ”Får aldrig ta med jobbet hem” (17 juli) att en jäktad förare körde på och puttade undan skylten som varnade för olycka eftersom den bokstavligen stod i vägen.

Brandmännens synpunkter på det alltmer hetsiga och hänsynslösa beteendet i trafiken backas upp av blåljuskollegorna i närpolisområde Enköping-Håbo.

I krönikan ”Fortkörare ber om dubbla böter” (17/11) berättade gruppchefen Magnus Lind att fartdårar erbjuder sig att betala fyra tusenlappar extra utöver de fyra det redan kostat att köra 30 km/h för fort. Allt för att få behålla körkortet. Självklart utan resultat.

I researchen runt det allt hårdare klimatet i trafiken upptäckte jag att Arbetsmiljöverket och Trafiksäkerhetsverket är ute och cyklar. Men dessvärre inte bokstavligt. Snarare så att de backat från sina egna krav på skyddsfordon typ TMA (Traffic Mounted Attenuator) vid arbeten också på en motorväg som E18, såvida det inte handlar om den egna personalen.

Om upptäckten berättade jag i krönikan ”Vilda Västern på motorvägen” (20 november). Underrubriken ”Kör försiktigt – min pappa jobbar här” syftade på en trafiksäkerhetskampanj under 90-talet.

Åter till elbilarna. Kritiska men lågmälda röster har under året ifrågasatt om batterier, litiumjon eller inte, verkligen kan vara det enda saliggörande i en tid med tilltagande elbrist.

Min åsikt hittade du under rubriken ”Med elsladden i backspegeln” (17 april). Jag tror på elbilen, men inte på batterierna. Lösningen är för mig något självklart: Vätgas – framställd av sol, vind och vatten. I bilen förvandlad till el via en bränslecell. Vad kan slå det?

Yngre läsare fann hopp i krönikan Full fart framåt för A-traktorn (23 januari). Men det var ett hopp som grusades sju månader senare: ”Tvärnit för snabbare A-traktor” (7 augusti).

Frågan får sin definitiva lösning under 2022. Ska A-traktorn, i grunden en personbil, också i fortsättningen bli frånåkt av moppebilen – lika krocksäker som en plastmugg vid kaffeautomaten – eller blir samma fart tillåten för de båda?

Hur det går tror jag mig kunna berätta i första krönikan efter årsskiftet.

Fram till dess: God Jul och lätta på gasen!