Låt mig börja med att inkludera oss alla i ovanstående ”jag”. Alla vi som inte tillhör riskgrupper eller andra prioriterade. Nyligen hade jag en diskussion med en av mina redaktörer på tidningen kring infallsvinkeln: Hur förbereder sig egentligen Stockholm för den stunden då regionen trycker på knappen och säger: ”Nu är det alla andras tur att få vaccin”.

Ett argument för att det hela kommer fungera bra som ofta återkommer från personer i olika ledande positioner lyder: ”Vården är duktig på det här, de vaccinerar mot influensan årligen”. Vet ni hur många stockholmare som vaccinerade sig mot influensan under förra året? Svaret är 217 900.

Nu ska 1,4 miljoner personer i Region Stockholm erbjudas vaccinering mot covid-19, när de äldre och de som tillhör riskgrupper har fått sitt. Detta vaccin ges ju dessutom som bekant i två doser med ett par veckors mellanrum.

Hur ska det gå till? Vem ska genomföra detta? Vart ska vi bege oss för att få sprutan? Hur ska man boka tid? Kommer det fungera att boka tid eller kommer systemen bli överbelastade? Vem ska bemanna den sannolikt enorma mängden vaccinationscentraler? Och vad kommer detta ha för påverkan på den redan ansträngda vården?

Jag menar inte att samtliga av dessa svar behöver finnas idag – men det finns inte supermycket tid att spela med om vi ska klara av detta till midsommar.

Min tanke är den att ju tydligare information som finns tillgänglig kring vaccinationen, desto mer hoppingivande blir tiden framöver. Samtidigt är information en förutsättning för att alla ska kunna göra välgrundade val i fråga om att överhuvudtaget ta sprutan. Sannolikt kanske ett par även blir övertygade, för nånstans ger oklarheter främst näring till ovilja.