Guldkant. Inga-Britt Benter vet hur man förgyller en lördag förmiddag. Foto: Pekka Pääkkö

Festen fanns på väg till tvätten

Livet är fyllt av överraskningar. Plötsligt kan man hamna på en fest på väg till tvättstugan – klockan elva på förmiddagen.

  • Publicerad 16:14, 15 okt 2021

Det här är en krönika på Mitti. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Heder åt mannen som satte igång det hela.

Tvätten hade hopat sig. Måste göra något åt det. Bokade tvättid en lördag.

Inte så noga hur man ser ut en trött förmiddag och dessutom lördag. Knappast några möten i korridoren. Tog första bästa ”trasa” på mig. Fram med dramaten, den som jag aldrig använder till att dra maten i, utan enbart för att transportera tvätt.

Men vad nu då? När jag kommer ner till tvättstugeplanet ser jag att på balkongen bredvid har någon dukat upp till fest! Klockan elva en lördag förmiddag?

Jojomän. En jättestor bålskål i vackra färger, glas och flaskor uppradade på bordet. Fina grejer! Så oväntat och så ”osvenskt”!

”Vill du ha en drink?”, säger en man som plötsligt dyker upp. ”Ja tack, varför inte”.

En äldre dam och en något yngre man visar sig redan vara inbjudna. Jag tar plats, sitter där med mitt okammade hår, osminkad och i den gamla ”trasan”.

Inte bästa festmunderingen direkt, men ”who cares”?

Stämningen är lätt och ledig, vi pratar resor och boende, allt ifrån Spanien till Göteborg. En drink till slinker ner och jag har totalt glömt att jag håller på att tvätta. Men dramaten, som står där, påminner mig.

Tvätt. Nödvändigt men kanske inte så festligt. Foto: Mostphotos

Jag sitter kvar en stund och tackar sedan för mig. Övriga gäster stannar kvar och jag ser framför mig hur de känner sig när de reser sig från stolen – kanske en aning ostadiga, men framför allt upplyfta och glada.

Inte bara på grund av drinken utan kanske ännu mer för att något så tämligen ovanligt händer en lördagmorgon.

Heder åt mannen som satte igång det hela. Kanske hade han födelsedag, vad vet jag. Kanske hade han bunkrat för mycket och ville dela med sig. Oavsett, så förgyllde det flera personers förmiddag, också min!

Och apropå ostadig, så var jag glad att jag hade dramaten att luta mig mot när jag gick hem med tvätten.

Det lustiga var att jag inte hade en aning om vem mannen var som hade satt igång det hela.

Flera veckor senare lyckades jag känna igen honom när han kom gående på Valhallavägen. ”Ja, men det är ju duuuu! Tack för din spontanitet! Och jag tvättar nog på lördag igen”, sa jag med en blinkning.