DET HÄR ÄR DEL 3 I EN ARTIKELSERIE OM SOCIAL SAMMANHÅLLNING. LÄS ÄVEN DEL 1 OCH DEL 2.

Färre ungdomar ska dras in i kriminalitet. Fler ska klara skolan. Fler ska få jobb och bli självförsörjande.

Det är tre punkter där alla är överens, när Mitt i ber de politiska partierna i Stockholm att säga vad de vill göra för att stärka den sociala sammanhållningen i stan.

Enigheten upphör

”Jobb och egen försörjning är ofta vägen till att bli del av ett större sammanhang”, skriver Moderaterna – och liknande formuleringar finns hos Vänsterpartiet, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

Men sen upphör enigheten.

Dels har partierna olika syn på vad som krävs för att skapa jobb och hur man får en bättre skola. De borgerliga vill ha bättre företagsklimat. Till vänster vill man stoppa friskolornas vinstuttag.

Men partierna är inte heller överens om vad det är som skapar social sammanhållning – eller ens hur viktig frågan är.

Ekonomisk jämlikhet

För partierna till vänster stärks sammanhållningen av ekonomisk jämlikhet och väl utbyggda välfärdssystem: ”Fler måste få det bättre för att kunna känna sig delaktiga”, skriver Clara Lindblom (V).

Moderaterna tar avstånd från ”kollektivismen”, lyfter fram individens ansvar och tonar även ner behovet av att hålla ihop.

"Upp till var och en"

”Sammanhållning är bra. Men det innebär inte att man per definition behöver vara lika, tänka lika eller hålla ihop för sakens skull. Tvärtom är det i slutändan upp till var och en av oss”, skriver Anna König Jerlmyr (M).

Kristdemokraterna skiljer sig från Moderaterna genom att understryka värderingarnas och familjens betydelse för sammanhållningen – klassiska konservativa ingredienser.

Kollektivt ansvar

SD:s Peter Wallmark nämner inget om värderingar, men menar att ”sammanhållning innebär ett gemensamt, kollektivt ansvar för det svenska samhället”.

Statsvetaren Björn Östbring, som forskar om liberalism och nationalism i rikspolitiken, ser en tydlig ideologisk vattendelare.

– Det svenska partilandskapet är splittrat när det gäller den grundläggande synen på vad Sverige är för typ av politisk gemenskap och vad som krävs för att upprätthålla den, säger han.

Nationell gemenskap

– Det finns ett nationalistiskt svar som betonar värdet av gemensamt språk, normer och värderingar, att ett fungerande samhälle kräver en social sammanhållning som en nationell gemenskap kan ge, framhåller Björn Östbring.

Liberaler tänker sig i stället ett slags ”samhällskontrakt”, menar han, där det räcker att följa lagen, att arbeta och betala skatt.

– I den liberala visionen behövs egentligen inte någon social eller kulturell likhet, säger Björn Östbring.

"Leva som de önskar"

Jan Jönsson (L) utvecklar: ”Samhörighetskänslan ska vara mot Sveriges lagar, inget annat. I övrigt får människor leva som de önskar. Sammanhållning som sker på bekostnad av andra människors frihet är oacceptabelt.”

Enligt Östbring har idén om social sammanhållning ingen självklar plats heller inom vänstern, där en frihetlig mångkulturalism länge varit idealet.

"Inte så enkelt"

– Mycket demokratiteori tar antingen samhällsgemenskapen för given, eller så tänker man att de demokratiska principerna räcker för att generera nödvändig lojalitet och legitimitet. Jag är inte säker på att det är så enkelt, säger han.