#ettsthlm

– Man känner direkt om någon gör narr av en genom att säga ”wallah” eller ”sho bre” på ett visst sätt, menar elever på Kungsholmens västra gymnasium. Alex Dan i Alby och Emil Werner på Värmdö tycker det funkar bra att växla mellan olika sätt att prata. Foto: Petter Beckman

Förortsslangen på väg att bli ett språk för alla

Vissa säger ”wallah” och "bror" för att de alltid pratat så. Men förortsslangen plockas också upp av unga över hela Stockholm. ”Man anpassar sig till varandra, det är normalt”, säger elever på Kungsholmen. Men det kan också bli fel.

  • Publicerad 01:15, 13 nov 2021

Det känns som att man hänger ihop på annat sätt när man använder samma slags ord.

DET HÄR ÄR DEL TVÅ I EN ARTIKELSERIE OM SPRÅKETS BETYDELSE. LÄS OCKSÅ DEL ETT.

När 17-åriga Liam växte upp i Vällingby pratade en stor del av skolkamraterna förortssvenska med mycket slang och influenser från turkiska och arabiska.

– Det är klart att man påverkades av det, säger Liam som själv har helsvenska föräldrar.

När han började på Kungsholmens Västra gymnasium, med elever från alla håll i stan, hade han inga svårigheter att bli bra kompis med Josef från Hässelby, Roberto från Fruängen och Ahmed från Vårberg.

"Blir skämmigt"

Att han var van vid språket spelade en roll. Folk som inte förstår nyanserna gör lätt bort sig, tycker kompisgruppen.

– Det händer att folk använder vissa ord i fel sammanhang utan att veta riktigt vad det betyder. Då blir det skämmigt, säger Josef.

Det man måste inse, understryker eleverna, är att den här slangen har sin grund i en viss slags erfarenhet.

– Språket kommer från utsatta områden, från folk med dåliga familjerelationer, med blandade etniciteter som har det tufft på olika sätt. Om en person från Östermalm vill prata på det sättet, då blir det skumt, säger Roberto.

"Hånar ens kultur"

Klasskompisen Sara hänger på:

– Om någon har vuxit upp med en helt trygg familj, utan erfarenhet av sociala problem, då kommer det inte från hjärtat.

– Man känner också direkt om någon gör narr av en genom att säga ”wallah” eller ”sho bre” på ett visst sätt. Man ser det på blicken. Då känns det som att de hånar ens kultur, säger Roberto.

Från Fittja till Östermalm: "Inte säkert att det är värt det"

Josef tycker ändå att förortsslangen mer och mer håller på att normaliseras och bli ett språk för alla.

Började med Einár

– Jag har kompisar på Östra real som lyssnar mycket på rapmusik. Och då börjar de också prata så. Faktum är att det började med Einár. Han gjorde det okej även för folk med svensk bakgrund att använda de här orden, säger Josef.

Förortselever startar omstridd skolförening på Kungsholmen

Avspänt. På Kungsholmens västra gymnasium får alla prata som de vill, så länge det inte känns tillgjort, tycker flera av eleverna.

Alla i gruppen ser det som självklart att man pratar annorlunda i klassrummet än på rasterna. Man läser av vad som gäller på en plats och anpassar sig till det.

Så egentligen, föreslår Suzan som vuxit upp i Mälarhöjden, är det kanske samma slags anpassning som elever med svensk bakgrund gör, när de använder ortenslang.

"Språk kan inte ägas"

– Jag tycker inte att språk kan ägas av någon. Det är bara när det blir tillgjort, om det finns en falskhet i det, som det känns fel, säger hon.

På Slussenplan träffar vi Emil Werner, 14 år, från Värmdö. Han säger att han växlar rätt mycket i hur han pratar, beroende på vilka han umgås med.

– Framför allt pratar jag annorlunda när jag är med kompisarna i ett av mina fotbollslag. Där är många från västerort och använder mycket förortsslang. Jag har börjat prata mer som de.

Hur reagerar de på det?

– I början kanske de tittade lite snett. Men det leder ändå till att man förstår varann bättre. Det känns som att man hänger ihop på annat sätt när man använder samma slags ord.

Villa-eleverna om kulturkrocken: "I början var jag lite rädd"

Anpassar sig. Emil Werner, 14, har lärt sig mer förortsslang av att spela fotboll i ett lag i Västerort. Det tycker både han och mamma Trine är naturligt och positivt: ”Man pratar olika med olika människor, det skapar samhörighet”, framhåller båda.

Är det jobbigt att anpassa sig?

– Nej, det är roligt. Det är samma som när man åker till Gotia cup och kommer hem och pratar göteborgska, säger Emil.

Emils mamma, Trine Werner, tycker att sådan språklig anpassning är bra.

– Jag har själv börjat använda mer ungdomsslang när jag pratar med Emil. Man vill skapa den samhörigheten och visa respekt för var han är i livet, säger hon.

Alex Dan, 24 år, från Alby tycker det är viktigt att man anpassar språket efter vem man pratar med.

– Man måste tänka på vad den andra förstår. Och om man går på en jobbintervju kan man inte prata hur som helst.

Fotnot: Några av gymnasieeleverna vi artikeln ville vara anonyma och har egentligen andra förnamn.

Kulturkrocken: "Sluta skämta om vår klädstil"

Olika. Man pratar på ett sätt med sina kompisar, på ett annat sätt med folk man möter eller på en anställningsintervju. Det viktigaste är att man förstår varandra, säger Alex Dan, Alby.

Ny forskning: Vem får prata förortsslang?

I en ny avhandling har språkvetaren Henning Årman studerat förortsslangens ställning på en gymnasieskola i Stockholms innerstad.

Tidigare forskning har visat hur elever från förorter söker sig till innerstadsskolor för att få tillgång till ”riktig” svenska som antas gynna dem på arbetsmarknaden.

Men här mötte förortseeleverna svenskfödda ungdomar som använde förortsslang, vilket förortseleverna uppfattade som en stöld eller att man gjorde narr av deras språk.

”Det är inte säkert att innerstadseleverna medvetet gjorde sig lustiga, eller ville dra det i smutsen. Det kan också ha varit ett sätt att visa uppskattning, en vilja till identifikation”, säger Henning Årman.

Även om en skämtsam språkanvändning kan innebära en slags maktutövning pågår det hela tiden en förhandling kring språkets innebörd, menar Årman:

”Det är naturligt att man lånar av varandra. Det skulle kunna leda till en normalisering och till att negativa schablonbilder försvagas.”

Visa merVisa mindre

I några artiklar tittar vi närmare på språkets betydelse för integration, identitet, inkludering och exkludering. Har du tankar om ämnet och förslag vad vi borde ta upp? Maila petter.beckman@mitti.se. Diskutera på facebook: Mitt i Stockholm