Självklart är även nyanlända som är bosatta i Stockholms kommun kommuninvånare. Vad jag menar är att det inte är en ansvarsfull politik att ta emot flera tusen nyanlända när Stockholms lider under en skriande bostadsbrist. Resultatet av en sådan politik skapar undanträngningseffekter för de som bor i Stockholm sedan tidigare, är födda här eller har flyttat hit från andra delar av landet på grund av arbete eller studier.
Det är alltid de som är svagast på bostadsmarknaden som drabbas hårdast när konkurrensen om bostäder är stor. Äldre har förpassats ut från sina boenden, unga kan inte flytta hemifrån och staden har byggt boenden för gruppen nyanlända för hundratals miljoner, vilket fråntar resurser från andra satsningar.
Inte grupp mot grupp
En annan grupp som drabbas är de som har behov av en genomgångsbostad som nu ska konkurrera om ett begränsat antal lägenheter med tusentals nyanlända. Centerpartiet och Karin Ernlund kan fortsätta att förneka att de genom sin förda politik inte ställer grupp mot grupp men det är precis det de gör. Hur Ernlund och den styrande majoriteten väljer att prioritera är en annan sak, och vi kan vara ense om att Sverigedemokraternas prioriteringar ser annorlunda ut.
Ernlund nämner att vi Sverigedemokrater sprider osanningar och tomma ord samtidigt som hon påstår att de styrande har ett fokus på snabb integration som har gett tydliga resultat. Det är inte sant. Endast ett fåtal nyanlända lyckas med att få ett arbetet, oftast inom vården med skiftande resultat och nästan aldrig på den öppna, icke skattesubventionerade arbetsmarknaden.
Bästa bostadspolitiken
Slutligen tycker Ernlund att Sverigedemokraterna borde lägga sin kraft åt att reformera bostadsmarknaden. Här vill jag bara påminna Ernlund om att vårt parti, till skillnad från hennes, helt saknar skuld i den miserabla bostadssituation vi befinner oss i, men att vi på riksplanet som är den instans som kan införa reformer, faktiskt har den bästa bostadspolitiken som skulle göra skillnad. På riktigt