Inspelningen av Jordskott våren 2017 är ett exempel på filminspelning i Stockholmsområdet. Foto: Michael Folmer

Replik: Tur att SD inte håller i den kulturella taktpinnen

Sverigedemokraternas egen kulturpolitik, med stora nedskärningar för kulturen, gör att deras kritik på Region Stockholms kultursatsningar inte är seriös, anser Liberalerna i en replik.

  • Publicerad 06:15, 2 feb 2021

Det här är en debattartikel/insändare på Mitti. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Varför spelas det inte in mer film i Stockholm? Dubbelarbete mellan olika aktörer, finansiella
lapptäcken och administrativa hinder har präglat filmpolitiken i Stockholm alltför länge. Det betyder att vi går miste om skildringar av huvudstadsregionen – låt det vara från Stockholms historiska stadskärnor eller skärgårdens natur och kulturarv. Det betyder också förlorad tillväxt, sysselsättning, utveckling och turism i kulturella och kreativa näringar.

Regionen och Stockholms stad effektiviserar nu arbetet med filmen i länet, inte minst ur ett
skattebetalarperspektiv. Det nystartade bolaget Film Stockholm AB kommer att ge synergieffekter – vi kan möta de ovan beskrivna problemen, och detta inom ramen för befintlig budget.

"De pratar om konstens frihet"

Film är en de konstarter som förutsätter samarbete och visst stöd från det offentliga; alltifrån
tillståndsgivning och annat s k filmkommissionärt arbete till ibland ekonomiskt produktionsstöd för att förverkliga filmidéer som i längden kan ge både kulturellt och ekonomiskt mervärde. Liberalernas kulturpolitik strävar efter att ge kulturskapare möjlighet att bli mindre beroende av det offentliga. SD:s kulturpolitik gör det dock komiskt att de pratar om konstens frihet; ideologisk och politisk klåfingrighet och försämrade villkor för kulturföretagande ger ingen trovärdighet.

Skulle betyda slutet för kulturen

Som exempel föreslog Gabriel Kroon (SD) på sittande sammanträde i budgetfullmäktige i region Stockholm den 8 december att 350 miljoner kronor – cirka 60 procent – av kulturbudgeten tas bort. Den kulturpolitiken skulle betyda slutet för såväl Konserthuset som mängder av fria kulturaktörer. I en historisk kris för kulturlivet krävs betydlig mer seriositet än så.