Svar på debattartikeln Stoppa SD från att förstöra Nationalstadsparken av Richard Murray, Förbundet för Ekoparken.
Det är onekligen intressant att Sverigedemokraternas politik av herr Murray definieras som Yimby (Yes in my backyard), efter att ständigt ha blivit anklagade för att vara bakåtsträvande. Vår stadsbyggnadspolitik är varken det ena eller det andra, utan är helt enkelt pragmatiskt konservativ. Den som är insatt i hur vi ser på stadsutveckling, noterar att motionen följer vår syn på hur vi vill att Stockholm ska utvecklas på bästa sätt.
Sverigedemokraterna värnar Stockholm, dess historia och dess utveckling på ett sätt som främjar staden, stadens skönhet och därmed även dess invånare. En sådan utveckling kan inte ske om staden begränsas från att byggas på bredden.
Södermalm ett odlingslandskap?
Om ett resonemang likt herr Murrays hade förts när planerna för Stockholms framtida utveckling lades för ett antal hundra år sedan, skulle Södermalm idag bestå av ett odlingslandskap, Fleminggatan fortfarande vara en smal grusväg omgärdad av åkrar som i Carl Petter Hallbergs målning från 1868 och vi Stockholmare trängas i Gamla stan.
Den nu förda politiken skadar Stockholm och dess skönhet genom att begränsa möjligheterna att bygga stad i traditionell gestaltning i direkt anslutning till det redan byggda. Resultatet kan vi se i Stockholms hjärta som genom de senaste årens bebyggelseutveckling fråntagits mycket av sin särart från den stora cityomdaningen som startade i mitten av det förra seklet.
Ett exempel är den av majoriteten nyligen beviljade rivningen av en blåklassad fastighet på Regeringsgatan, Passagenhuset Hästen 21, byggt 1970-1973.
Tryggare närmiljö
Om Sverigedemokraterna hade styrt Stockholm då hade troligen rivningarna av Klara aldrig kommit att bli verklighet, men det hindrar inte att vi kan ta till oss och värna det city som kom i dess ställe. Efterfrågan på bostäder, kontor och service kommer inte att minska. Lösningen är inte att riva eller förvanska det redan byggda, utan att bygga mer av det som efterfrågas i direkt anslutning till staden på obebyggd mark.
Vi måste dra lärdom av den misslyckande bebyggelseutvecklingen som skett under de senaste 100 åren, särskilt hur miljonprogrammet byggdes i då perifera områden där antalet bostäder var i fokus i stället för att ses som en del i en attraktiv boendemiljö där byggnaderna innehåller mer än bostäder som skapar ett flöde av människor och därför ger en tryggare närmiljö. En bostad är inte bara tak över huvudet, utan en del i ett större sammanhang. Därmed inte sagt att allt som byggdes då var dåligt.
Framtida generationer
Om herr Murray hade tänkt till lite innan han skrev sin debattartikel hade han inte behövt ta till brösttoner och dra felaktiga slutsatser. Stockholm måste tillåtas att utvecklas på bästa sätt. Det innebär att vi i stor utsträckning ska värna det vi har och låta Stockholm växa på bredden.
Ett ständigt nej till all utveckling kommer inte att stoppa Stockholms behov av fler bostäder, arbetsplatser och service. Det som är viktigt är att ta kontrollen över det som ska byggas så att en attraktiva stad med bra boendemiljöer skapas för framtida generationer.