Enligt Ekonomistyrningsverkets juniprognos 2020, uppgår intäkterna från trängselskatterna till ca 3 miljarder kronor per år de närmaste tre åren. Knappt hälften av dessa kommer från företag. Detta är pengar som vi menar borde ha stannat i hushållens och företagarnas plånböcker.

Vägarna runt större städer är att betrakta som allmännyttiga, det vill säga, något vi alla har intresse av och som därför bekostas genom skattsedeln. Genom den påförda trängselskatten dubbelbeskattas alla de som reser in med bil eller lastbil till Stockholm eller Göteborg.

Alla bilägare är inte rika

Den politiska majoriteten i de båda städerna tycks förutsätta att alla som reser in med bil är bemedlade människor som väljer bilen för att de har råd eller för sin bekvämlighet. Det är naturligtvis långt ifrån sanningen. Tvärt om så finns det skäl att anta att trängselskatterna drabbar de som lever med små marginaler extra hårt. Många småföretagare - som i dessa tider upplever trångmål på grund av Coronapandemins effekter - får det svårare ekonomiskt när de måste betala extra för att transportera sina varor och tjänster in och ut ur storstäderna.

Privatpersoner och företag ska inte bestraffas för att de tar bilen istället för bussen. Kollektivt resande är inte alltid ett rationellt alternativ för småföretagaren som ska besöka en kund eller för föräldern som ska åka direkt från jobbet för att hämta barn på dagis. Dessutom är resande i egen bil sannolikt att föredra framför att trängas i kollektivtrafiken i tider då man vill minska spridningen av Covid-19.

Avvisar överförmynderi

Som det konservativa parti vi är avvisar vi överförmynderi och onödiga pålagor. Pengar som läggs på trängselskatt borde rätteligen stanna i småföretagarnas och privatpersonernas plånböcker. Trängselskattens överordnade syfte tycks av allt att döma enbart vara ett sätt att ytterligare beskatta världens högst beskattade folk. Troligtvis för att kunna lägga mer pengar på märklig plakatpolitik och hantera massiva underskott.

Politikens uppgift bör istället fokusera på att skapa ett gynnsamt företagsklimat som båda stat och medborgare tjänar på. Med en företagsvänlig politik får man de skatteintäkter som krävs för att bygga den transportinfrastruktur som invånarna behöver. Med rätt politik och rätt prioriteringar behövs det inga trängselskatter.