Man kan ha olika åsikter om lagen som kom den 1 mars 2016 som tvingar kommuner att ta emot nyanlända oavsett hur det ser ut på bostadsmarknaden, men vi kan konstatera att Stockholms stad sedan starten har blivit anvisade och tagit emot cirka 9 000 nyanlända.

Det är naturligtvis en katastrof för alla stockholmare som saknar ett eget boende. Undanträngningseffekterna som lagen skapar är svåra, och det är alltid de svagaste som blir de hårdast drabbade.

Några exempel är uteliggande fattigpensionärer, utsatta kvinnor som inte kan komma ifrån sina förövare och ungdomar som tvingas bo kvar i föräldrahemmet utan att kunna starta sitt vuxenliv.

Inte vara krockkudde

För en kommunalpolitiker ska de egna kommuninnevånarna alltid vara främsta prioritet, inte en krockkudde för en skadlig regeringspolitik. Stockholms stad skulle sagt nej till nyanlända med hänvisning till det kommunala självbestämmandet och situationen på bostadsmarknaden.

Eftersom staten står för de nyanländas uppehälle i två år från kommunplaceringens startdatum är det bruklig i nästan alla kommuner att genomgångsbostädernas kontrakt gäller i två år. Efter det ska den nyanlända ha ordnat med annat boende, vilket naturligtvis är en utopi i Stockholm.

Fortsatt lägenhetsbrist

För att skjuta problemen på framtiden och kanske hoppas på ett mirakel bestämde den grönblåa majoriteten i stadshuset strax efter tillträdet att nyanlända ska få inneha sina genomgångskontrakt i fem år. Förutom att det innebär att väldigt många genomgångslägenheter undandras andra behövande grupper, innebär det att Stockholm skattebetalare får stå för nyanländas boende i ytterligare tre år.

Nu har det gått fem år och det är knappast någon överraskning att lägenhetsbristen kvarstår, eller till och med är värre än tidigare eftersom antalet nyanlända är fler och knappast någon flyttar ut från sina tillfälliga boenden.

Verkligheten har hunnit ifatt styret i Stockholm och det vore politiskt självmord att ytterligare förlänga kontrakten. De styrande har nu ett reellt problem på halsen och passar då på att sänkas kontraktstiderna till två år, det kan ändå inte bli värre. Därför ska omsvängningen inte uppfattas som något nyvaket ansvarstagande gentemot bostadslösa stockholmare. Det ansvaret har de grönblåa övergett för länge sedan.