Det finns många problem som måste lösas i fråga om elsparkcyklarna men Stockholms stads tillvägagångssätt i regleringen av elsparkcyklar väcker en stor förvåning snarare än glädjerop.
Elsparkcyklarnas etablering gick snabbt och tog Stockholm med stormsteg när många upptäckte fördelen med att smidigt kunna ta sig fram i den täta storstadstrafiken. Bara i Stockholm används elsparkscyklarna till 60 000 resor dagligen, vilket motsvarar cirka fem procent av totala antalet förflyttningar, inklusive fotgängare, i staden.
Elsparkcyklarna uppfyller därför ett viktigt behov vilket trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) har uttryckt i intervjuer. Samtidigt påpekar han att beslutet som kommer att fattas den 16 december inte har som syfte till att få bort elsparkcyklarna – helt och hållet.
Sju ska bli tre
Men stadens 23 000 cyklar ska bli 12 000 samtidigt som antalet leverantörer ska begränsas från sju till tre. Beslutet aviserades med kort varsel och utan att gå närmare in på hur stadens urvalsprocess kommer att gå till, vilka kriterier som kommer att påverka utfallet eller hur dessa kriterier kommer att viktas.
Stockholm stad tar saken i egna händer och beslutar vilka leverantörer som får fortsätta bedriva verksamhet på en konkurrensutsatt marknad, vilket är högst olämpligt av en kommun. En relevant fråga Stockholm stad bör svara på är varför de inte väljer att genomföra en koncessionsupphandling av elsparkscyklar där en fri konkurrens får råda.
Svagt vägande skäl
Detta är ett högst normalt förfarande i många andra europeiska städer som på ett fungerande sätt reglerat mikromobilitet. Förutom politiska överväganden är det enda rimliga svaret på den frågan att Stockholm stad inte ville riskera att fastna i potentiellt långa överprövningsprocesser.
Vi kommer ihåg turerna i stadens upphandling av lånecyklar. Samtidigt är detta ett mycket svagt vägande skäl. Att begära överprövning av en upphandling är en grundläggande rättighet för leverantörer att kunna försäkra sig om att en myndighet eller kommun har agerat korrekt.
Schysst möjlighet
Staden hade även kunnat vara mer generös i frågan om vilka som får bedriva verksamhet och ge mer rimliga tidsfrister för omställning. Detta hade sedan kunnat utvärderas och lagts till grund för att ge leverantörerna en schysst möjlighet att få fortsätta bedriva verksamhet, med de begränsningar som då bedöms vara proportionerliga.
Stockholm stad har genom sitt agerande inte visat på handlingskraft, tvärtom, de har konstruerat fram en lösning där politikerna i förväg bestämmer vilka företag som får möjligheten att ha sina elsparkcyklar och ensidigt utesluta näringsidkare att verka i ett land där det råder näringsfrihet.
Vrida upp kunskapsnivån
Vi måste värna om konkurrensneutraliteten och ge leverantörer lika förutsättningar att kunna bedriva verksamhet gentemot det offentliga. Alla ska ha möjlighet att vara med, på tydliga och likabehandlande villkor.
Ja, den bristande säkerheten är en utmaning för både trafikanter och gående, här behöver vi istället vrida upp kunskapsnivån om effektiva åtgärder för att se till att risken för personskador minskar och att användarna tar ett större ansvar. Inte inskränka i näringsfriheten så som Stockholms stad gör nu.
Att ensidigt begränsa och inskränka i den fria handeln är aldrig lösningen, utan låt beslutet istället baseras på kunskap om trafiksäkerhet, parkeringslösningar och en fri konkurrens.