Samhällets kunskaper om psykisk misshandel är skrämmande låg. Alla, både personer som professionellt arbetar med våld i nära relationer, beslutsfattare, de drabbade och samhället i övrigt, behöver förstå att när män utövar fysiskt våld mot kvinnor är det en konsekvens av att psykisk misshandel inte har stoppats i tid. Det fysiska slaget föregås alltid av att män misshandlar sitt offer psykiskt. Alltid.
Psykisk misshandel går ut på att förövaren inte lämnar några synliga bevis. På ett ”sofistikerat” sätt våldför sig mannen på offret genom att manipulera, kritisera, ljuga och härska. Gränserna tänjs med subtila och kommunikativa metoder, så att offret känner sig tillintetgjort, skuldbärande och förminskat. Ibland stannar våldet där. Som oftast förskjuts gränserna ännu längre och till det psykiska våldet tillkommer det fysiska våldet.
Juridiskt sett hamnar offren av psykisk misshandel alltid i underläge. Juridiken behöver bevis. Syns det inte, finns det inte, är ett återkommande mantra. Psykisk misshandel bygger på att skada i det dolda. Våldet finns, men det syns inte. Ändock är det det första och avgörande steget till fysisk misshandel och i förlängningen mord.
Förstå mekanismerna
Tjänstemän som ska skydda offren och döma förövarna, misslyckas ständigt med att göra sitt jobb. Du åklagare, psykolog, jurist, kurator, socialarbetare och polis som lagt ner ärende efter ärende i ”brist på bevis” och tvivlat på offrens ord – nu har ni fått era bevis! De döda kvinnokropparna är ett tydligt bevis på att våldet sker och eskalerar i nära relationer från dag till dag. Varje dag.
Mitt förslag är att du som arbetar med fysiskt våld i nära relationer börjar förstå mekanismerna bakom det fysiska våldet. Det finns alltid mycket mer som sker i en relation, långt innan blåmärkena, brutna ben och svullna kroppsdelar syns. Du behöver även sätta dig in i vem som är förövaren och hur den personen ”arbetar” för att få makt över sitt offer.
Lita på offrens ord
Du behöver även få insyn i att destruktiva relationer kännetecknas av att det finns en förövare och att hen är: 1) narcissist, 2) psykopat, och/eller 3) har ett missbruk. Annars hade det inte handlat om en våldsam och destruktiv relation. Sunda människor misshandlar inte och dödar inte sina partners. Och kanske det viktigaste – skuldbelägg inte offret, rikta ljuset på förövaren. Gå alltid till botten med den som utsätter en annan person för all typ av våld. Skulden ligger alltid hos den som får en annan människa att må dåligt, som får den att lida eller känna psykisk eller fysisk smärta. Och sist men inte minst, lita på offrens ord.
Kommer vi så här långt i vårt tänkande och arbetssätt, har vi som samhälle vunnit mycket. Svårare än så behöver det inte vara.