Nu har det snart gått ett år av Covid 19-pandemin. Vad som vi hoppades skulle vara restriktioner under en begränsad tid har övergått i en slags godtycklig moralism. Det drabbar inte minst oss musiker och underhållare som behöver de mindre scenerna för att kunna överleva.
Jonas Gardell fick stor uppmärksamhet för sitt angrepp på kulturminister Amanda Lind tidigare i höst. Det han helt riktigt pekar på är hur märkligt det är att tusentals personer kan trängas inomhus i shoppingcenter, medan uppträdanden inte får hållas för mer än 50 personer. Det Gardell lyfte är viktigt, men tyvärr uppfattar många honom som representant för en priviligierad och välbeställd artistelit.
En mer allvarlig och långsiktig effekt av de fortsatta restriktionerna är att de små scenerna kan försvinna. Utan dessa har vi som är mer eller mindre etablerade artister och kulturutövare allt färre ställen att uppträda på. Detta drabbar även alla inblandade i en produktion såsom scenarbetare, ljussättare, ljudtekniker, kostymörer etc som i princip idag är arbetslösa. Listan kan göras lång. Varje stor artist har en gång börjat i liten skala. Det är i kontakten med publiken, på den lilla klubben eller restaurangen, som den uppriktiga och ärliga responsen kommer. Det är där artister / musiker lär sig yrket och skaffar sig en erfarenhet att bygga vidare på.
Följden av de fortsatta restriktionerna kan orsaka att det under överskådlig tid inte är tillåtet att ha konserter eller uppträdanden. Nöjesställen stänger och går i konkurs. För den unga person som vill pröva sina vingar att bli artist slår dörrarna igen. Signalen är tydlig: Satsa hellre på något säkert och ekonomiskt nyttigare.
I detta ligger även en dos av moralism. Dansande ungdomar, folk som har kul och blir underhållna – de blir en tacksam måltavla för beslutsfattare som vill visa på ”krafttag”. Samtidigt är myndigheternas restriktioner, som Gardell beskrev, långt ifrån logiska. Frågan blir därför om dessa restriktioner främst syftar till att minska smittspridningen eller om de handlar om att ge folket intryck av att våra makthavare har kontroll. Särskilt mot bakgrund av att Folkhälsomyndighetens strategi aldrig har varit att stoppa smittan, utan hålla den på en hanterlig nivå, så framstår förbudet mot musikkonserter som väldigt inkonsekvent.
Med de fortsatta restriktionerna mot mindre restauranger och scener så riskerar Sverige att bli fattigare. En uppväxande generation av musiker och artister får i praktiken aldrig möjligheter att visa vad de går för. YouTube och andra sociala medier i all ära, men det är på den fysiska scenen som jag som artist får den fysiska responsen från min publik.
Vilka är vi att hindra dessa drömmar?