Det blir plötsligt tydligt varför vi inte når fram med våra argument när vi möter Regionens direktörer vid förhandlingsbordet. De rör sig i en parallell verklighet, skriver Emma Jonsson och Maria Bergman, Vårdförbundet Stockholm Foto: Mostphotos/Ulf Huett/Privat

Debatt: När får vårdpersonalen sitt rättmätiga lönepåslag?

Karolinskas sjukhusdirektör Björn Zoëga har fått ett lönelyft på 12 procent, för att ha ”levererat på en nivå som ligger utöver det som kan förväntas” och har numera en månadslön på 270 600 kronor. När får vårdpersonalen sitt rättmätiga lönepåslag för sitt hårda arbete under pandemin?, skriver Emma Jonsson och Maria Bergman för Vårdförbundet Stockholm.

  • Publicerad 06:15, 24 jan 2022

Det här är en debattartikel/insändare på Mitti. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Vissa sjuksköterskor landar nu på en årsinkomst strax över det som direktörerna har i månadslön.

DN 13/1 kunde man läsa att Björn Zoëga, sjukhusdirektör för Karolinska Universitetssjukhuset, fått ett rejält lönepåslag då ledningen för Region Stockholm varit nöjd med hans arbete.

På grund av att han ”levererat på en nivå som ligger utöver det som kan förväntas” som regiondirektör Carina Lundberg Uudelepp uttryckt det i DN så landar detta lönelyft på 12 procent för år 2021.

En årslön i månaden

Det innebär att Björn Zoëga numer har en lön på 270 600 kronor i månaden. Även Lundberg Uudelepp själv har fått en löneökning på 5,2 procent och tjänar nu 231 400 kr i månaden. Direktören över Stockholms läns sjukvårdsområde, Mikael Ohrling ökade sin lön med 13,1 procent föregående år och landar på 231 700 kronor i månadslön.

Allt detta medan yrkeskåren sjuksköterskor förra året fick ett genomsnittligt lönepåslag på 2,8 procent. Där vissa nu landar på en årsinkomst strax över det som direktörerna har i månadslön. 

Björn Zoëga, sjukhusdirektör för Karolinska Universitetssjukhuset, har fått ett rejält lönelyft. "Det visar att han sakar helhetsperspektiv", tycker artikelförfattarna. Foto: Pressbild Carin Thellström

Inte i nivå med ansvaret

När vi diskuterar våra löner både i enskilda lönesamtal med vår arbetsgivare eller övergripande i avtalsförhandlingar får vi höra att det inte finns tillräckligt med pengar. Detta gällde även innan pandemin, då vi lönemässigt inte ligger i nivå med den kunskap och det ansvar vi har.

Vi pratar med personer i ledande positioner som är måna om att hålla sin budget. En budget som är satt till att se personalkostnaderna öka med några enstaka procent under kommande året.

Blir provocerande

Har man som direktör utfört ett gott arbete under året är det ofta ett kriterium att man följt och hållit sin budget. Vårdförbundet pratar om vikten av att behålla kompetensen och ge en lön som speglar ansvaret, att lönen följer en rimlig utveckling och blir en livslön som kan ge en värdig pension. Sjukvårdsledning pratar budget.  

Att få ta del av de löner våra direktörer och ledning erhåller och de ibland tvåsiffriga procentsatser som deras löner kan öka med blir provocerande. För den vård vi bedriver och är så måna om att ge våra invånare styrs och leds av personer vars verklighetsförankring vi plötsligt ser behov av att ifrågasätta.

Saknar helhetsperspektiv

Ingen av Regions Stockholms sjukhusdirektörer fick ett lönepåslag som är i närheten av så litet som sjuksköterskornas var förra året och då ser vi bara till procentandelen. Vi räknar inte ens på hur många tusenlappar dessa procent blir på redan höga löner. Och det är samma pengar, det är skattepengar.

Det blir plötsligt tydligt varför vi inte når fram med våra argument när vi sedan möter Regionens direktörer vid förhandlingsbordet. De rör sig i en parallell verklighet långt ifrån den situation medlemmar i Vårdförbundet och sjukvårdspersonal i övrigt befinner sig i.

De kan omöjligt anses ha ett helhetsperspektiv på den verksamhet de bedriver. Och det är uppenbarligen det som lönar sig.