Liljeholmsbadet vara eller icke vara har varit en tragisk följetong under många år. Efter en stängning som närmast kan beskrivas som panikartad, står den forna skönheten och det mycket uppskattade badet kvar på sin plats, nu med slagsida. Så har badet stått i flera år utan att de styrande i sina olika majoriteter lyckats samla ihop sig och besluta om dess vidare öde.
Vi har sett det förut. Politiker i ansvarsställning låter viktiga kulturbyggnader stå och förfalla till problemet löses genom att de rivs. Lindgården på Djurgården är ett praktexempel på hur styrande politiker berövar Stockholmarna en vacker och uppskattad kulturbyggnad. Den byggnad som nu står på platsen vill jag inte ens beskriva, man blir bara beklämd.
Stort engagemang
Vad det gäller Liljeholmsbadet har engagemanget varit stort, både bland besökare och dem som vill värna Stockholms kulturarv som faktiskt Liljeholmsbadet är en viktig del av. Badet invigdes 1930, och är en påminnelse om tider när badrum endast fanns att tillgå för några få. Byggnaden är dessutom grönklassad av Stockholms stadsmuseum och Skönhetsrådet har motsatt sig rivning av denna byggnad som utgör den sista av sitt slag.
Politiska bråk
Efter alla utredningar och politiska bråk är det hög tid för att faktiskt skrida till handling och ta ansvar för vårt kulturarv. Staden bör därför snarast fatta ett beslut om att transportera och lägga upp badet på torrdocka för att kunna utföra vidare undersökningar inför beslut om budget för reparation. Målet ska vara ett rustat bad redo att läggas tillbaka på sin plats för att tjäna nya och gamla badgäster i ytterligare ett sekel.
Något annat kan inte accepteras.