Den 23 januari i år presenterade nätverket Yimby (Yes in My Back Yard) en plan för stadsbebyggelse på och omkring Bromma flygfält, kallad Lindhagenplanen 2.1, ”Brommalm”.
Representanter för de åtta stadshuspartierna hade i varierande grad positiva synpunkter på förslaget. Sekreteraren i Stockholms skönhetsråd, Henrik Nerlund, menade att denna typ av långsiktiga planer har tjänat staden väl och att planeringen för Bromma borde starta nu. Exempel på sådana planer är Albert Lindhagens planer för Stockholms malmar (stora delar av dagens innerstad). Dessa skapade långsiktig förutsägbarhet i byggandet och har givit en uppskattad stadsmiljö.
17 år är kort tid
Avtalet om Bromma flygfält mellan Stockholms stad och Luftfartsverket upphör 2037. Det är bara sjutton år dit, och Swedavia vill tydligen säga upp avtalet i förtid. 17 år är hur som helst en kort tid i stadsbyggnadshistorien. Det är hög tid att börja planera för vad som ska hända efteråt.
Många har haft idéer om vad flygfältet ska användas till. Men alla har varit för beskedliga. Stockholm har ett enormt behov av bostäder. Enligt länsstyrelsen behövs 30.000 om året bara för att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen. Till och med under den senaste byggboomen kom man bara upp i 13.000 per år. Orsaken sägs vara att det saknas detaljplanerad mark för byggande.
Bostäder för 150 000
Bromma flygfält erbjuder massor av mark. (S) har gått ut med att de vill bygga 40.000 lägenheter där, men det är onödigt lite. Det är lika stort som Södermalm och kan rymma mer än 100 000 människor. Med dåligt utnyttjad mark i omgivningarna får man plats med 150 000. Här är några argument för att påbörja planeringen för en stad på Bromma nu, inte om 17 år:
Många människor på liten yta – ungefär som i innerstan – är bra för alla. Korta avstånd är också bra för ekonomin enligt beräkningar av USA:s centralbank och EU.
Korta avstånd är bra för miljön - en fördubbling av markytan per person innebär en ökning av energiförbrukningen på uppåt 50 procent.
I Stockholm är det inte fråga om fördubbling. Förorter har tio-tjugo gånger så mycket mark per invånare som innerstan. Vi har fått cirka 15 procent ökade kostnader och fem gånger så mycket energiförbrukning per person - eftersom vi har byggt förorter istället för tät stad.
Miljonstad tät som innerstan
Det är inte konstigt att såväl FNs bostadsorgan Habitat som klimatpanelen IPCC förespråkar att en miljonstad bör vara ungefär så tät som Stockholms innerstad – hela vägen ut.
Korta avstånd är också bra för folkhälsan – pendling gör folk i genomsnitt sjukare, och även rensat för eventuella inkomstskillnader är innerstadsbor friskare än förortsbor, för att de rör sig mer till fots.
Beredda att betala
Många är dessutom beredda att betala mer för att bo centralt. Fler skulle få möjligheten om Bromma planerades som en femte innerstadsdel – en Västermalm, en Brommalm.
Att centralitet är dyrt beror bara på att det finns så lite av den och att så många vill ha den. Priset beror på tillgång och efterfrågan, helt enkelt. Bygg mer, så sjunker priset!
Vid mötet med stadshuspartierna i Gamla Stan i januari möttes förslaget av både skepsis mot möjligheterna och entusiasm för principerna. Vi menar: Bromma kan bli mycket bättre än de glesa och funktionsfattiga förorter som byggts i snart hundra år. Börja planera NU vad som ska hända med Bromma flygfält när flyget lämnar år 2037.