Huset är borta men träden står kvar

  • Publicerad 14:32, 11 nov 2011

En höstdag för drygt ett år sen är jag på väg hem från Ica med min kompis Pelle. Vi tar gångvägen som går från Bråviksvägen längs med tvärbanan och som sedan mynnar ut på Sandfjärdsgatan.
Vissa dagar när jag går här brukar jag se rådjuren oblygt stå och äta inne i de snårigt täta buskagen. På vänster sida växer sig de monstruösa jättebjörnlokorna manshöga och ibland, om man har riktigt tur, kan man få se en flock steglitsor sitta och plundra tistlarna på deras frön. Rakt ovanför huvudet surrar kraftledningen i takt med Tvärbanans åttaminutstrafik. En demilitariserad zon mellan Finårsta och lilla Ukraina. En djungel mitt i folkhemmet.
När jag har tråkigt brukar jag i bland fantisera om hur Kim Jong Il i sitt pansarlok åker med järnvägen längs gränsen för att mana på trupperna för att sedan åka ut och sätta nytt banrekord på Årstafältets golfbana. Om det någon gång skulle bryta ut inbördeskrig i Årsta skulle detta vara den strategiskt viktigaste platsen.

När vi går förbi äppelträden
som ligger till höger om gångvägen ser vi en äldre man som står och plockar äpplen i en korg. Av någon anledning stannar vi till, jag vet inte riktigt varför – jag brukar inte stanna och stirra på äldre män som plockar äpplen. Jag minns att vi har ett litet ögonblick där allt står stilla.
– Jag kommer hit varje höst och plockar äpplen. Det är mina äpplen, säger mannen, som för att försvara sig.
– Dina äpplen? Det är väl allas äpplen säger jag och plockar demonstrativt ett från trädet.
– Jo det har du rätt i, säger mannen, men det var mina äpplen en gång i tiden. Min far planterade de här träden för dryga 60 år sen. Vi bodde här i en röd stuga rakt under kraftledningen och i trädgården planterade pappa äppelträd. De här äppelträden, säger han och pekar ut över äppellunden. Där tvärbanan går nu gick då Nyboda-Enskede järnväg som fraktade boskapen till slakthusområdet och vi väcktes varje morgon av kornas brölanden. 
– På andra sidan järnvägen låg vid den tiden Valla gård som man beslutade att riva 1959 för att ge plats åt det som nu är Sandfjärdsgatan och i samband med det så flyttade vi härifrån. Huset tog vi med oss. Men äpplena blev kvar.
Och nu står de där. Som arkeologiska lämningar från en tidigare civilisation.

I dag när jag går förbi där så skiner solen. Det är så fint så man storknar. Höststormarna har blåst omkull ett av äppelträden och det ligger nu demonstrativt halvvägs ut på gångvägen som för att tvinga folk att lägga märke till det.  – Här fanns det en gång en gång ett hus! viskar det åt mig när jag går förbi.

Tre saker om hösten

UNDRAR NÄR HORNSTULL STRAND utökar sin verksamhet med restaurang och konsertlokal i gamla Tempobyggnaden på Valla torg.
VILL PLANTERA LÖKARVill plantera lökar i en
 jätte-låda på balkongen. 
Saknar låda. Lyssnar på "Tip 
Toe Thru The Tulips With Me" med Tiny Tim och längtar till våren.
TITTAR PÅ "POLTERGEIST". Drömmer om onda träd.