Kvinnan ler mot mig när våra blickar möts från varsin sida av tunnelbanespärren. ”Gå du först” signalerar hon och ger mig möjlighet att blippa kortet och gå in genom spärren, innan det blir hennes tur att gå ut. På vägen ner i rulltrappan går jag igenom i mitt huvud vad som just hänt.
En medresenär log mot mig. I kollektivtrafiken. I rusningstid. Halleluja!
Överleva vintern
Likt svenska brunbjörnen, som går i ide från oktober till april–maj enligt WWF, är det som att stockholmarna har börjat vakna ur sin dvala. Sakta vänjer vi oss vid ljuset. Vi byter dunjackor mot vårkappor, vinterkängorna har ersatts mot krispiga vita sneakers som rullar mot gruset på de gator som ännu inte hunnit sopats. Solglasögonen vilar stolt på våra näsben trots att solen gömt sig bakom slöjmolnen.
Björnar går i ide för att överleva vintern. Även om vi människor inte har brist på mat under vintermånaderna och sänker hjärtslagen till sex slag i minuten för att göra av med mindre energi, vill jag inbilla mig att vi går in i oss själva på något sätt för att klara av mörkret och kylan. Och visst är det förståeligt. Vem orkar hålla humöret uppe jämt när det snöar sidledes, pendeln strular varje dag och man med livet som insats halkar runt på trottoarerna.
Glass i parken
Därför är det så härligt att varje år få se Stockholm i april vakna till liv igen. AW:s hålls huttrande på fullsatta uteserveringar, barn går i shorts (trots 6 plusgrader) till fotbollsträningen efter skolan och hundkisset utanför porten börjar stinka när solen ligger på. Folk skrattar, äter glass i lekparken efter förskolan och cyklisterna i lycra får det allt trängre på cykelbanan när vi med skrangliga begagnathojar gör entré efter vinteruppehållet.
Staden börjar leva igen.
Mer vårtecken än ett leende ett leende i tunnelbanan blir det helt enkelt inte. God morgon Stockholm!