Joy Emretsson-Ström, 16, är en av fem juniorer som spelar petanque i AIK Boule.
Det är den kändaste varianten av boulespel och kom till Sverige från Frankrike på 1940-talet.
– Mormor och morfar spelar, det var genom dem jag blev intresserad, säger Joy Emretsson-Ström.
”Inga mobiler”
Att spela petanque är som att vara i en bubbla, beskriver Joy.
– Man kommer bort från verkligheten för en stund. Det är fullt fokus. Inga mobiler.
Samtidigt är det socialt och roligt, tycker Joy, ändå är det svårt att värva jämnåriga kompisar.
– Många tänker att det mest är 55-plussare som spelar.
AIK Boule har bland annat haft projekt med skolor i Solna för att locka fler yngre.
Men vid sidan av ”pensionärsstämpeln” saknas möjligheter för inomhusspel i kommunen, Joy och de andra spelarna behöver åka till Uppsala eller Liljeholmen för att träna på inomhusbanor.
Två silver och ett brons
Övning ger färdighet för redan nu har Joy tagit två silver och en bronsmedalj i boule-SM. Siktet står klart.
– Jag vill verkligen spela för landslaget. När vädret tillåter börjar träningarna utomhus i Byparken. Nyfiken? Håll utkik på aik.se/boule för datum för prova på-spel.
”Käpphästhoppning är den ultimata sporten”
40 procent av Solnas barn och unga i åldern 7-25 är aktiva i en idrottsförening.
Hälften spelar fotboll.
Den här veckan lyfter Mitt i de små, och kanske mindre kända, sporterna – först ut är käpphästhoppning.
11-åriga Vilma Käck galopperar med käpphästen Vida mot hindret.
Precis som i vanlig hoppning ger rivning fyra fel. De är enkelt över, tar sikte på nästa.
Leni, Isa och Matilda följer efter, styr sina käpphästar runt banan. Tjejerna har rosor på kinderna, stora smajl i ansiktet och är samtidigt fullt fokuserade.
Isa Luthman, Leni Palerheim Boije, Matilda Hellenäs och Vilma Käck under ett pass med sina käpphästar, en galopperande trend med 10 000 utövare. ”Det är friare än att rida på vanlig häst, man bara kör på, säger Vilma.
Stefan Källstigen
Agnes Lindström grattar Vilma Käck för en god insats.
Stefan Källstigen
Hos Solna fältrittklubb finns ett 40-tal käpphästryttare. Klubben har anordnat aktiviteter och tävlingar med käpphäst sedan 2018. De har köpt in hinder och lånehästar i takt med att intresset växt.
Varför är det så poppis tror ni?
– Det är väldigt dyrt att hålla på med ridsport. Att rida käpphäst kostar nästan ingenting. Sen kan man pyssla mycket med dem, säger Vilma som tillverkat Vida själv.
Tjejerna tar vanliga ridlektioner i stallet, men Leni Palerheim Boije menar att käpphäst faktiskt är för alla.
– Många är ju rädda för hästar.
Enligt Svenska ridsportförbundet håller 10 000 utövare på med käpphästar inom hoppning, dressyr och fältritt.
Första käpphästarenan
Söder om stan har landets första käpphästarena öppnat, det anordnas cuper och mästerskap, bland annat på Friends Arena där Matilda Hellenäs tävlat med Flisan.
Matilda Hellenäs med Flisan har tävlat i käpphäst-hoppning under Sweden International Horse show med final på Friends arena. Hon är enkelt över 80-centimetershindret. Rekordet på 1,41 är finskt.
Stefan Källstigen
Ändå möter de ibland på fördomar.
– Det finns ju folk som tycker att det inte är en sport ens. Det tycker jag är konstigt, med tanke på hur likt det är häckhoppning, säger Vilma.
Agnes Lindström, i klubbens ungdomssektion, fyller i:
– ”Fånigt”, som att leka med dockor”, har man hört. Det gör mig faktiskt sur. Käpphästhoppning ger rörelse, det är kreativt och jätteroligt, den ultimata sporten ju!
En viktig del är att skapa sina egna käpphästar.
Stefan Källstigen
Att rida käpphäst kostar nästan ingenting. Sen kan man pyssla mycket med dem.
Matilda Hellenäs med Flisan.
Stefan Källstigen
”Käpphästhoppning är den ultimata sporten”
”Ringette skapar en väldigt fin lagkänsla”
40 procent av Solnas barn och unga i åldern 7-25 är aktiva i en idrottsförening.
Hälften spelar fotboll.
Den här veckan lyfter Mitt i de små, och kanske mindre kända, sporterna – har ni hört talas om ringette?
Ulriksdals sportklubb, USK, är Sveriges första och största ringetteklubb.
Sporten är jättestor i vissa länder, som i Finland och Kanada, men här hemma liten och ganska okänd. Här i Solna tränar mellan 40 och 50 unga.
Familjen Valcu bor nästan granne med Ritorps ishallar, och hade inte hört talas om ringette när en då fyraårig Amelie vinglade ut på isen för att prova första gången.
I dag är hon 12.
– Ringette handlar mycket om samarbete. En spelare få till exempel inte åka över hela isen och göra mål utan måste passa. Man får fin lagkänsla, säger Amelie Valcu.
Amelie Valcu började spela ringette som fyraåring.
Alex Valcu
Sporten påminner om hockey men i stället för puck används en ring och klubban saknar blad. Ringette grundades som en slags ”tjejhockey”, fortfarande är merparten av utövarna tjejer.
– Hockey är mer rufft, hårdare. I ringette får man inte tacklas och ska undvika kroppskontakt. Det är mycket teknik, smidighet. Mycket roligare att spela och vackrare att titta på än hockey, tycker Amelie.
Älskar att tävla
Hon älskar att tävla och 27 april arrangerar USK Solringen Cup. Nyfikna bjuds in när klubben möter finska lag.
– Eftersom det är en så liten sport i Sverige är det ofta samma lag man möter i tävlingar. Det är jättekul att möta de finska, de är ofta bättre än oss och jag ser det som en möjlighet att utvecklas.
Roligare att spela.
I ringette (från franskans ”liten ring”) används ring och klubba utan blad. Här USK:s 10–13-åringar Viktoria Hocheimy, Amelie Valcu, Desiree Adamson Tress, Sofia Gebretensai och Felicia Castañeda.
Alex Valcu