Det flyger gnistor och bankas på verkstaden på Fredrika Bremergymnasiet. Vid ena arbetsplatsen svetsar Max Holmberg samman två metallbitar.
– Det är ett fysiskt jobb och man får arbeta med händerna. Det är inte maskiner som gör jobbet – det är personer, säger hon om varför hon trivs.
Max Holmberg svetsar på Fredrika Bremergymnasiet.
Angie Gray
I dag utgör tjejer elva procent av eleverna på de industritekniska programmen i Sverige. Men här i Haninge har det hänt något i år. För första gången någonsin är fyra av elva förstaårselever tjejer – betydligt fler än tidigare år.
Max Holmberg, Lydia Söderlund, Joline Hjelte och Irma Brunius kände inte varandra sedan tidigare och har hittat hit på olika sätt.
– Min mamma ville att jag skulle kolla in det. Jag är konstärlig av mig och jag fastnade så fort jag kom in i verkstan, säger Joline.
– Jag såg undervattenssvetsare i sociala medier och tyckte det såg häftigt ut, säger Lydia.
Max Holmberg började först läsa hotell- och turism men det kändes inte rätt och hon bestämde sig snabbt för att byta. "Jag känner mig hemma här och det här känns som någonting jag kan göra i mitt liv och arbeta med", säger hon.
Angie Gray
Ett bristyrke
De närmaste tre åren behöver industrin anställa 300 000 medarbetare och 8 500 av dem är just svetsare, enligt Industrirådet.
– Det finns alldeles för få kvinnor i branschen och vi behöver fler, säger Fredrik Gunnarsson, ansvarig för kompetensförsörjningen hos Industriarbetsgivarna, över ljudet i salen.
Han kallar det "extremt ovanligt" att man har fyra tjejer i en svetsklass.
Vad behövs för att fler ska hitta till yrket?
– Det finns ingen quick fix. Men vi måste jobba med välkomnande miljöer och komma till rätta med eventuellt skeva kulturer. Det vet företagen om och jobbar med. För det handlar inte bara om hur du blir bemött i skolan, utan det är också viktig hur du blir bemött som till exempel praktikant.
Tjejerna att mycket handlar om synliggörande. Irma Brunius fick inte reda på att det var en linje eller ett yrke förrän strax innan gymnasievalet.
– Det måste ut mer information. Det är många generellt som inte ens vet vad svets är, säger hon.
Joline Hjelte trivs i skolan. "Jag får lära mig alla tekniker och man får vara lite i en egen bubbla. Man kör i sin egen takt med sin egna inställningar och får styra det lite själv", säger hon.
Angie Gray
– Det finns en bild att det bara är killar som har det här yrket, säger Max Holmberg.
Joline Hjelte har själv inte bekymrats nämnvärt av den bilden, men tror att det kan påverka tjejer som ska välja gymnasium.
– Det är en mansdominerad arbetsinriktning. En del kanske tror att de ska dömas, säger hon.
Läraren Joel Andersson berättar att de sällan fyller de 16 platserna på programmet. Det trots att det är en av de få skolor i länet med fokus på svets, mycket för att få vet vad det innebär.
– De här tjejerna är väldigt bra förebilder för andra tjejer i alla åldrar – eller förebilder för alla egentligen, säger han.
Läraren Joel Andersson tror att industriprogrammet är ett för luddigt begrepp och få ungdomar generellt har en bild av vad det innebär.
Angie Gray
Vill jobba i vatten
Både Lydia och Max vill jobba som undervattensvetsare på oljeplattformar medan Joline vill göra balkongräcken. Irma ska ta sin svetslicens och hoppas jobba internationellt.
– Man får lära sig mycket och vara fri. Det är betydligt roligare än att sitta på ett kontor om du frågar mig, säger Joline.
– Alla i min närhet säger att det verkar farligt men jag tycker det verkar jävligt spännande att jobba i kolsvart vatten, säger Lydia om det framtida livet på en oljerigg.
Irma Brunius tyckte snabbt att svetsning var roligare än allt annat. "Härligt fokus, härligt material och bra betalt. Jag kände att jag kan bli bra på det", säger hon.
Angie Gray