Det prasslar i höet i ladan från 1896 på Näs gård. Gården har 25 tackor och redan har tjugo fått ungar.

– Det sker oftast nattetid eller i gryningen, berättar uppfödaren Fredrik Olsson, med en nappflaska i högsta hugg.

Behöver du hjälpa till när de ska lamma?

– Nej, det är det som är så fantastiskt. Det är liksom inbyggt. En normal förlossning klarar de helt själva.

Hur vet man att det är på gång?

– Oftast ser man. De börjar krafsa i ströbädden. Och så blir de sladdriga i svansfästet. Då vet man att oftast är ett halvt dygn kvar. Jag går in och tittar om de har värkar och ligger och krystar.

– Man kikar på dem på avstånd.

Föds som superhjältar

Lammen ska komma ut som Stålmannen flyger: Med huvudet och bägge frambenen rakt fram, berättar han. Då går det bra. Annars kan Fredrik få rycka in, dra på sig en insmord specialärm och vända lammet rätt, precis som "I vår Herres hage”.

Hur många ungar får de?

– Det vanligaste är två eller tre, men förstföderskor brukar få en. Två är optimalt eftersom de bara har två spenar.

Trilingen flaskmatar Fredrik eftersom mamman inte vill veta av henne.

Trilingen flaskmatar Fredrik eftersom mamman inte vill veta av henne.

Stefan Källstigen

Fredrik Olsson berättar att han brukar låta honorna vänta två år innan de blir betäckta, så att de hinner växa klart och mogna.

Till skillnad mot kor tar fåren inte hand om varandras ungar. Det händer också att tackorna förskjuter ungar, om de exempelvis tidigt råkat få doft av ett annat får.

Som i fallet med trillingen som Fredrik flaskmatar.

– Vi kallar henne alla möjliga namn, säger han.

Sen kliver Nelson, ett annat lamm fram. Han är betydligt större än trillingen, och redan van att ta plats.

Får snart beta ute

Är man ensambarn, som Nelson, har man fördel när man diar, berättar Fredrik. Hannarna växer dessutom fortare än honorna.

Nyblivna mammor boxar Fredrik för sig, så att de får en lugn start – ett eller fler dygn beroende på hur många lamm de fått.

– Hon puttrar och pratar med dem och sedan, efter bara några minuter står de upp. Det är helt obegripligt. Och de är uppfödda på kol, vatten och solenergi i form av gräs.

Raserna i kätten är Dorper, Suffolk och Gotlandfår och korsningar av dessa.

Lamm på Näs Gård i Österåker.

Lamm på Näs Gård i Österåker.

Stefan Källstigen

För de flesta lammen blir livet kort men intensivt. De får beta på Näsuddens reservat och Husbykullen vid Åkers Runö station. Lammen växer fort på mammans mjölk, ensilage och gräset de betar. Efter sommaren är hanarna slaktklara, medan honorna får växa till ytterligare ett par månader – om de inte sparas för att få egna ungar.

– De ska släppas ut, kanske redan nu i helgen, berättar Fredrik.

”Har man bra hö behöver man inget kraftfoder” säger Fredrik Olsson på Näs gård i Österåker.

”Har man bra hö behöver man inget kraftfoder” säger Fredrik Olsson på Näs gård i Österåker.

Stefan Källstigen

På gården finns även ett gäng kor: Hereford, highland cattle och aberdeen angus, Här blir det också ungar, men inte än:

– Första kalven droppar in om någon vecka.