Andelen omhändertagna barn och unga som får godkänt i kärnämnena i grundskolan har minskat drastiskt från 83 till 64 procent mellan åren 2022 och 2023.
En trolig förklaring till försämringen är att det i budget för 2023 förtydligades att indikatorn nu inkluderar även barn placerade på institution, inte bara i familjehem.
Trots denna förändring framhåller Jan Jönsson (L) att situationen för de omhändertagna barnen inte får tillräcklig uppmärksamhet jämfört med det tunga ansvar staden har för dessa barn.
– Vi skulle aldrig acceptera så låga resultat för en hel barngrupp i något annat skolsammanhang, säger han.
Jan Jönsson (L), oppositionsborgarråd.
Tom M Kronestedt
Två stadsdelar når målet
Stadens mål är att 75 procent ska bli godkända i kärnämnena. Endast två av stadens stadsdelsnämnder når målet fullt ut, medan fyra delvis når det och fem inte når det alls.
Alexander Ojanne (S), social- och trygghetsborgarråd, betonar att jämförelsen mellan åren är problematisk.
– Vi valde att ha kvar samma mål som vi hade när vi bara mätte familjehemsplacerade barn. Vi ser att det går att nå målet, även om vi inte gör det ännu.
Lång kö
Staden har vidtagit åtgärder. När S tog över makten var det flera månaders kö till "skolfam", en arbetsmodell som säkerställer barns rätt till en likvärdig utbildning. Därför satsade man fyra miljoner på att utöka arbetet.
Dessutom arbetar staden med att höja kvaliteten på placeringarna.
– Vi kommer öppna vårt allra första kommunala HVB-hem i maj, som vi hoppas ska hålla betydligt högre kvalitet än de andra på marknaden, säger Ojanne.
Unga utan stöd efter placering: "Var inte beredd"
En ungdom som tas ifrån sin familj hamnar i kommunens händer. När det väl är dags att lämna samhällsvården saknar många stöd för att stå på egna ben.
– Plötsligt behövde jag styra min egen väg, men jag hade ingen väg framför mig.
När Zaki kom ensam till Sverige vid femton års ålder och blev placerad i Stockholm började en resa som blev betydligt tuffare än han hade förväntat sig.
Han flyttades runt mellan olika boenden där han mötte många som hade negativt inflytande på honom. När han sedan blev myndig avslutades hans placering utan att någon hade förberett honom på att klara sig själv.
– Jag var inte beredd. Jag hade inga föräldrar, ingen familj, inga vänner, ingenting. Plötsligt behövde jag styra min egen väg, men jag hade ingen väg framför mig.
Situationen för omhändertagna ungdomar skiljer sig åt i länet.
Johannes Äng
"Gick snett"
Tiden efter placeringen var tuff, säger Zaki.
– Det gick snett. Jag led av psykisk ohälsa och kände mig isolerad.
Trots att han i dag är på rätt väg önskar han att han hade fått mer praktiskt stöd, som att ordna en lägenhet eller söka jobb. Hanna-Liisa Juntti, som jobbar på SOS Barnbyar och ger stöd till ungdomar i slutet av eller efter en placering, berättar att situationen för dessa ungdomar skiljer sig åt i länet.
– Vi möter ungdomar som har blivit otroligt väl förberedda och fått ett stöd som successivt avslutas. Vi möter också ungdomar som känner sig helt oförberedda, där mattan dras undan en dag från en annan, säger hon.
Vanessa togs in på ett behandlingshem vid sexton års ålder. Trots att hon blev färdig med sin behandling och fick en stödlägenhet innan hon skulle lämna, kände hon precis som Zaki att en stor trygghet försvann.
– Jag hade ingenting att luta mig mot. Jag kände mig vilsen i vem jag var utan personalen, som varit hela mitt liv, säger hon.
Vill se ett program
I dag finns inget regelrätt eftervårdsprogram för placerade ungdomar. Enligt Hanna-Liisa Juntti finns det direktiv i lagstiftningen, men tolkningsutrymmet är stort.
– Kommunerna har mycket makt internt att driva den här frågan eller inte. Stockholm är en kommun som ligger i framkant och har en överenskommelse med oss.
Men Liberalerna i Stockholm vill att man gör ännu mer och föreslår att ett eftervårdsprogram införs. Enligt dem måste planeringen starta direkt när placeringen påbörjas, och det måste vara möjligt att få fortsatt stöd även efter att man har fyllt 18 år.
– Det finns inga barn som staden har så stort ansvar för som placerade barn, eftersom vi har tagit bort dem från sina föräldrar, säger Jan Jönsson (L), oppositionsborgarråd i staden.
Mattan dras undan en dag från en annan
Hälften av kommunerna misslyckas
Unga som lämnar samhällsvård är en sårbar grupp och många är dåligt rustade för vuxenlivet. Svåra hem- och uppväxtförhållanden, psykisk ohälsa och skolmisslyckanden leder till överrisker för ensamhet, arbetslöshet, självmord och kriminalitet.
I SOS Barnbyars enkätundersökning från 2022 svarar över hälften av kommunerna att de inte lever upp till socialtjänstlagens intentioner när det gäller eftervårdsstöd till unga som lämnar samhällsvård.
Det stöd som barn och unga får är slumpmässigt och beror på om den unga har turen att bo i ”rätt” kommun eller inte. Förberedelserna för att lämna samhällsvård varierar kraftigt mellan kommuner, ibland så kort som två månader innan flytten.
Källa: SOS Barnbyars Rapport "Hur bra förälder är kommunen?"
Det saknas tydliga regler i kommunerna om hur ansvaret ska se ut för de unga när de lämnar samhällsvården. I många fall släpper samhället bara taget om dem.
Johannes Äng
”Var inte beredd – hade ingen familj, inga vänner, ingenting”
Han är övertygad om att stadens mål kommer att uppnås, även om det kan ta tid.